Maud Lindström
Jag får vara människa

När jag tittardig i ögonen och ser att det bär
Hur skräckslaget tacksam du är över att jag vågar våga
När rollerna vridits så många varv att vi inte vet vem av oss som är kvinna och vem som är man
om det ens är någon av oss
om vi ens bryr oss om det
Vi håller vår söta lilla penis i handen och runkar den stillsamt
Vi kramar vår vulva hårt när vi kommer i kramper

Jag får vara människa för dig
Till och med när jag själv förnekar mig den rätten
Till och med när jag är liten för dig
Till och med när självförtroendet växer över alla rimliga gränser
Till och med när jag är fitta för dig
På mina bröst står tankar skrivna och du läser dem sakta

Jag får vara man för dig
Jag får hålla dig och vara rädd för närhet, vara den som säger nä nu jävlar får det vara nog

Jag får vara kvinna för mig
Jag behöver inte hata längre

Jag får vara man eller kvinna för dig
eller både och
eller varken eller
Det finns inget utrymme för extravagans, ingen tid för korrektuppförande

Vi är de enda som ser bortom det här skalet jag tvingats in i
eller ser både mig och skalet
och älskar båda
Maud